Pelle Wessman

Vad kostar en kopp kaffe? Nada. Vad kostar en barista? Multum. Lokal? Detsamma. De fasta kostnaderna är de stora utgifterna på ett kafé, inte råvarorna. Det är inte kaffet man betalar för - det är tillgängligheten.

Föreställ dig ett idylliskt fik på bästa plats med bästa atmosfär - något alla vill besöka. Föreställ dig att alla jobbar på nergångna platser under långa dagar och blott hinner in om detta fik för att ta en latte en gång i månaden, men att de ser fram emot och värdesätter den stunden stort - det är vad som får dem att fortsätta att kämpa. Föreställ dig dyr hyra, flott inredning och bästa personal - men föreställ dig då också en latte för 150 kr styck för att de ska kunna täcka de fasta kostnaderna.

Föreställ dig nu att du blir arbetslös och kan besöka kaféet hur mycket som helst. Tillåter din A-kassa en 150 kronors latte var dag? 4,5k latte i månaden? Inte? Orimligt pris?

Genom att ta betalt för de fasta kostnaderna för en service, såsom lokal, barista etc, som ett påslag på en produktkostnad blir det väldigt svårt för en kund att köpa det den vill ha. Vill man ha servicen eller vill man ha en latte? För vissa kaféer kanske latten är den primära produkten, för andra servicen att tillhandahålla latten.

Gym tillhandahåller servicen av en gymhall och har för det i princip enbart fasta kostnader vilka de också tar betalt för genom en fast avgift.

Netflix tar ut en fast avgift för sin tjänsten att du får ha en av deras dvd:er hemma, men låter bytena vara gratis. De har en omvänd marginal på sin tjänst - de låter marginalen på de fasta kostnaderna täcka de rörliga.

Ett fik, såsom Kujenga, skulle kunna göra på samma sätt - att tillämpa ett fast pris för servicen att kafét är öppet med lediga platser och härlig personal och kanske till och med tillämpa en omvänd marginal och låta kaffet vara gratis för de som betalat serviceavgiften. På så vis kan kaféet också få reda på vad dens kunder faktiskt vill ha och styra sig efter deras konsumentmakt - vilket båda tjänar.

Service är frihet - men en frihet utan pris. Genom att gömma undan servicekostnaden i marginalen på en produkt inskränker man folks frihet att välja och gör dem till konsumtionssamhällets slavar. Genom att ge service ett pris gör man också friheten tillgänglig på marknaden och gör det på så vis möjligt för folk att köpa sig en mångfald utan att för den delen behöva konsumera sig till döds. Det erkänner att livskvalité är minst likvärdigt med konsumtion - att det kan vara minst lika givande att få ta sig en liten kopp kaffe i ett paradissolsken som att vräka i sig ett storpack på en p-plats.