När tågtrafiken kollapsar – vem fyller upp?
Tågtrafiken är i haveri. Vi kan swipea hem oss några häftiga burritos genom ett cykelbud, boka taxis genom några enkla små gester – men tågen? De står alltjämt still.
Startupvärldens delningsekonomi löser det jag inte visste jag behövde ha löst, men det jag verkligen behöver få löst – som den grundläggande infrastrukturen som tar mig från södra Skåne till norra eller än längre bort – där lyser den med sin frånvaro.
Varför?
Vill ingen betala för en fungerande infrastruktur?
Vissa politiker skulle hävda att vi hellre vill ha lägre skatt och optimerade upphandlingar än tåg som rullar enligt tidtabell, men när man sitter och ska till jobb, möte eller bara är helt slut efter en jobbdag och bara vill hem till soffan innan man fullkomligt kollapsar – ja då är vi få som bryr oss om de där få tiondels procenten i skatt eller den där hyperoptimerade upphandlingen – vinsten i att komma fram vore alla gånger än större.
Att betala för en infrastruktur man kan lita på? Ja tack.
Att det kommer att ske via statlig politik? Verkar tveksamt.
Kan inte startupsen hjälpa oss? Om jag vill vara garanterad att komma från punkt A till punkt B trots den miserabla infrastruktur vi sitter med just nu? Om jag vill försäkra mig om att komma fram när jag bör komma fram? Om jag är beredd att betala för det? Kan där då inte finnas en försäkring för det?
En försäkring som går utöver det som Skånetrafiken ger. En försäkring som ser till att driva in alla de där ersättingarna som Skånetrafiken blir skyldig mig. En försäkring som fixar avtal och samordnar så att när allting kollapsar, då finns den där – en Plan B – en buss, en taxi – som bortom vad Skånetrafiken lyckas ordna ser till att jag kommer dit jag bör komma. Som en IKEA buss, fast för alla oss andra.
En försäkringsstartup som fyller igen för en kollapsad infrastruktur och ser till att de lösningar som politikerna inte förmår ta fram ändå finns där för de som behöver den.
Skulle det funka?
Det borde vara något som staten borde lösa. Tills dess vore det dock trevligt om någon annan kunde kliva in. Även om det då innebär att lösningen bara kommer vara tillgänglig för dem med plånbok nog att betala för den.
(En brainstorm i frustration över den nuvarande situationen där tågtrafiken i princip dagligen dras med allvarliga problem som ofta resulterar i vad som närmast kan sägas vara total kollaps – och det utan tecken på bättring i närtid)