Pelle Wessman

Sociala medier. Synonymt med Facebook, Twitter, Instagram. Vad händer när en av dem försvinner? Är det game over då? Jaiku i repris, fast denna gång utan livlina?

Framtiden för sociala medier kan låta dyster. Om de inte läggs ner helt så kan de ju i alla fall ha moraliska frågetecken kring konst, aktivism eller annat. Men i det fördolda har många länge ställt frågan: Om webben är öppen, varför måste det sociala vara stängt? Och nu börjar det röra sig där.

Att ställa en fråga har alltid varit bra. Att fixa en lösning har ofta varit bättre. Att fixa lösningar har dock inte lyckats lika bra som alla frågor som ställts. Många fina lösningar har tänkts ut, men de flesta har ignorerat den verklighet och det sammanhang vi lever i och framförallt den nätverkseffekt som ger de sociala medierna sitt största värde idag. Men – turligt nog rättar sig inte alla i det ledet och nu börjar det bli spännande.

IndieWebCamp startade 2010 av Aaron Parecki och Tantek Çelik för att de ville se ett annat fokus än det tanke-centrerade, små-akademiska som varit innan. Ett fokus på att skapa snarare än att prata. Ett fokus på att lösa ens egna problem. Och ett fokus på att äga sin egna data i praktiken, inte bara i teorin. Sedan dess har många anslutit sig och flertalet verktyg och tjänster växt fram – IndieWebben har blivit en rörelse.

Idag är i princip alla komponenter redo för att kunna återföra det som en gång i tiden kallades för mikrobloggar tillbaka till sina bloggrötter. Och det utan att bryta med de stora sociala medierna så som många tidigare lösningar krävt. Det finns de som redan gör så idag, bl.a. grundarna av IndieWebCamp, och även min blogg är väl nästan redo att sälla sig dit.

Så – idag kan man alltså i princip både vara sin egen och vara en del i de stora sociala plattformarna – och de skarpa hörnen som ännu finns blir mer och mer rundade för var dag som går.

För att vara mer konkret så har det ur IndieWeb-rörelsen kommit möjligheter att:

• Ta emot replies, likes m.m. på sina inlägg direkt från andra bloggar via en teknik som kallas WebMentions. Bl.a. jag själv tillhandahåller en Disqus-liknande tjänst som gör det lätt att ta emot sådana reaktioner i realtid på vilken sida som helst – något flera har valt att nyttja.
• Posta poster från ens egna sajt till existerande sociala medier via vad som kallas POSSE (Publish (on your) Own Site, Syndicate Elsewhere) och få tillbaka reaktioner därifrån som WebMentions genom tjänster såsom Brid.gy – så att de som ännu hänger kvar i klassiska sociala medier kan fortsatt vara lika delaktiga som de är idag.
• Svara på inlägg direkt från någon annans sajt genom Webactions och Indie-Config (se mitt tidigare inlägg). Sådana knappar finns t.ex. på denna posten, men i nuläget har jag inte själv kopplat in reaktioner från Twitter så de kommentarer som postas via Twitter syns tyvärr inte här ännu.
• Posta nytt innehåll via ett standardiserat API, Micropub. Det möjliggör t.ex. för mobila klienter (har spelat in en screencast som visar en prototyp på ett flöde som man kan få till redan idag) liksom för automatisk import från existerande medier såsom från Instagram via OwnYourGram. Mitt nuvarande IndieWeb-projekt som i princip är klart exponerar till och med ett sådant API för statiska Jekyll-sajter på GitHub Pages eftersom jag själv kör en sådan. Kommer blogga mer om det längre fram.
• En inloggningsmekanism, IndieAuth, som gör att man kan logga in på alla olika tjänster med sin egna sajt och ge tillgång till olika saker där – likt ”Sign in with Twitter” och liknande – fast som allt annat inom IndieWebben helt distribuerat.
• Olika läsare för oberoende innehåll om man vill följa dem och interagera med dem oberoende av existerande medier. Vissa av dessa kan också användas för att interagera med poster och publicera nya vilket i princip gör dem till fullgoda sociala medie-alternativ, med enda skillnaden att alla poster och aktiviteter postas på individuella och helt separata bloggar. Hittills efterliknar tyvärr de flesta sådana läsarna RSS-läsare snarare än sociala medier, men det är mer av en designutmaning än en teknisk utmaning – grunden är densamma oavsett.

Så I stort sett täcker IndieWebben idag åtminstone allt det en plattform som Twitter behöver kunna – och i stort så kan det göras lika smidigt där som det kan på Twitter.

IndieWeb-rörelsen tog dessutom för någon månad sedan och demonstrerade att de kunde genomföra det så kallade SWAT0-testet som är tänkt att vara ett implementationsoberoende test för att visa att ens tjänster distribuerat klarar av att hantera ett måttligt vanligt sociala medier scenario. Tre aktörer med tre olika implementationer deltog i testet och många fler är på gång att kunna demonstrera detsamma, däribland min egna WebMentions-tjänst som nästan har alla bitar på plats.

Så – vad är slutsatsen med allt detta Indie-hit och Indie-dit? Är det inte ändå till syvende och sist bara massa tekniknördar som flippar loss med sina älskade tekniska termer och som saknar varje liten verklighetsförankring man skulle kunna önska? Nej. Denna gången är det annorlunda. Denna gången är fokus på verkstad. Denna gången bevisas att något funkar innan det dokumenteras som en standard. Denna gången löser något ett verkligt behov före att det lyfts fram som frälsaren för alla de andra. Ingen IndieWeb-standard har kommit till utan att också ha haft en fungerade använd implementation i verkligheten från dag ett.

Eftersom fokuset varit på verkstad så har indiewebben byggts för att kunna samexistera med dagens sociala webb och i takt med att de stora sociala mediernas roll därmed så sakteliga kan minska i takt med att oberoende lösningar börjar användas så kan ett gradvis överflyttande ske i takt med att allt fler upptäcker fördelarna – ett hyfsat realistiskt scenario alltså till skillnad mot många tidigare drömmar.

Allt är såklart inte guld och gröna skogar ännu. Det finns fortfarande svårigheter kvar och alla varken kan, bör eller kommer att byta över idag eller imorgon. Men det viktiga är: Det finns en lovande start som det är lätt att börja nosa på och i takt med att allt fler nosar så fås allt mer erfarenhet och med mer erfarenhet byggs än bättre upplevelser och plötsligt finns där en klar väg framåt (en väg som dessutom öppnar för många nya spännande innovationer inom området).

Så när Twitter kanske så småningom försvinner så kanske den inte blir ett nytt Jaiku. För då kanske vi flyttat tillbaka hem. Vi kanske då har vår bas på den egna bloggen igen. Och då kan ingen någonsin stänga ner oss igen. Då är vi våra egna och ingen annans. Oberoende på riktigt. Så som webben är ment att vara.